Fjaelkis

En blogg om en Stockholmstjejs liv. En blogg om allt från tankar om livet och beslut, till höstkvällar och klubbnätter. En blogg om bara det liv just jag lever.

Minnen.

(Tryck på play, lyssan och läs)

 

 

 

Minnen. Varför är dom alltid bättre än nuet?

Minnen. Det är så man vill att det ska vara.

Dom tillfällena när man vill trycka på pausknappen och leva kvar just där, det är dom som sedan blir minnen. Det man vill gå tillbaka till. "Det var bättre då"- det är det som är minnena.

Minnena kan ge än ett leende, men även tårar. Tårar över hur man inte vill att det skulle bli ett minne blott, utan hur man vill att det ska vara nuet. Blir något till ett minne är det över. Då är det någonting vi aldrig kan få tillbaka, utan det är enbart ett minne, något som alltid finns kvar, något vi påminns av, men aldrig kan gå tillbaka till. Skulle vi kunna göra det skulle det inte vara ett minne. Då skulle det vara nuet, och då skulle det vara som man ville ha det utan att tänka på det som något förlorat.

1 oktober 2012.

 Då var det höst på riktigt. Den första riktiga höstmånaden. Röda och gula löv faller ner från träden. Halsduken tas fram och sommarklänningar läggs långt bak i garderoben. Cafémys med människor man gillar och långa höstiga promenader i fina Stockholm.

Herr höst är underbar sålänge man kan hålla sig inomhus när regnet faller...

Ibland...

 (Tryck på play, lyssna, läs.)

 

 

Ibland händer det för mycket saker. För mycket tankar. För mycket av allt, och för lite av allt. Lite så är det just nu. Vissa saker saknas, medan det finns för mycket av annat. Universitetet gör en förvirrad. Brist på kreativitet. Vill återfinna den. Vill dansa. Längesen. Vill inte tänka, utan bara följa vinden. Kärlek och längtan, hat och frustation, skratt och tårar, så mycket av allt så lite av inget. så mycket av inget, så lite av allt. Förvirrad och glad men ändå förvirrad och ledsen. Det är inte lätt när det är svårt, och är det inte svårt är det lätt. Livet.

Hej hej Kriminologi på Stockholms Universitet.

Den eviga sommaren är nu över. Något som till en början startade med lycka och glädje, och en massa avsked. Ett kapitel avslutades och man var ovetande om vad som skulle vänta en till hösten. Nu är den eviga sommaren över och dags att vända blad och starta ett nytt kapitel, det är med spänning jag vill skriva de första orden och meningarna! Jag är nervös, glad, fundersam och tankefull. Ser verkligen fram mot detta, men samtidigt vet jag att man förmodligen kommer känna sig fullkomligt borta den första veckan. Nu kör vi.

Imorgon börjar jag plugga på universitetet.

Hej hej Kriminologi på Stockholms Universitet.

1 september 2012.

Tiden går fort. Nu var det höst. Nästintill i alla fall. Sensommar. Sitter med en kopp te i handen med musiken på. 1 september, om 3 dagar börjar jag universitetet, 3 dagar, det är nära. Många tankar som snurrar runt, ännu en gång börjar ett nytt stort kapitel i livet. Ett kapitel som man med spännning vill läsa klart för att se hur det slutar, än så länge har jag inte ens läst första meningen, men vill snart bläddra blad. Det är lite overkligt att det nu snart är dags.

1 september och ikväll ska jag dansa. Dansa, skratta och bruka drickan man blir glad av väl.

Det känns bra det, nervöst, men med spänning väntar jag att få skriva och läsa den första meningen.

 

Det fortsätter.

 Jobbar. Ute. Skrattar. Dansar. Pratar. Musik. Glädje. Tårar. Vänner. Hat. Glass. Kaffe. Stockholm. Sol. Regn. Sommar. Nostalgi. Gammalt. Nytt. Spänning. Fara. Våfflor. Lunch. Middag. Frukost. Pengar. Klackar. Kläder. Vatten. Sprit. Sova. Vakna. Hej. Hejdå.

 

Så är livet just nu. Mycket som händer och mycket som man inte förstår, men följer med i dansen iaf!

 

 

 

 

 

 

För er som vill se hur livet är när jag inte jobbar kan följa mig på instagram@fjaelkis.

fjaelkis på instagram.

 

Dagar med glass och glada nätter.

 Det rullar på, jag jobbar för fullt, stängning nästan varje dag, nu börjar snart sista jobbveckan, skönt.

Ute och har det kul på nätterna med vänner, gammalt folk och nya människor, underbart. Det känns verkligen skönt ibland!

Alltid lagom trött känner jag och lite allmänt seg, men ändå glad, jag tänker som vanligt men försöker leva livet iaf. Det känns bra, iaf denna natt.

Livet. Livet. Livet.
Man får inte tänka för mycket. Men det är nog det jag gör mest i livet iaf. det är som det är.

En mysig kväll/natt och sen dag med släkten på Ulla Winbladh och sen rabarberdrinkar. Livet som sagt.

 

Att hoppa på de rosa fluffiga molnen.

Tillbaka där tankarna är. Där tankarna in längre hoppar på de rosa fluffiga molnen. Så är väl livet. Det går upp och ner. Jag skulle vilja ha en längre period av de fluffiga molnen, inte bara en dags visit. Att hoppa från moln till moln, drömma och inte tänka. Det är det jag vill. Tänk hur mycket tankar kan göra. Har ni tänk på det?

Jag vill hoppa på de rosa fluffiga molnen. Jag vill.

 

A trip can make you feel better.

En resa med familjen till det varma kan göra att man känner sig bättre, hemm nu.  Det har varit en bra resa som skapat en del minnen. Att jag kom hem inatt och drar vidare till varmare ställe igen på onsdag känns inte helt hemskt.

 

 Känner även att jag just nu gillar mig själv mer, Jag är inte smal, men inte lika rund som jag var förr, trivs ganska bra i min kropp, och på sommaren utomlands mår man ännu bättre, livet leker men samtidigt är det mycket tankar som flyger runt i huvudet...Mycket som känns som det känns, men ni som är här varje dag vet nog redan att jag tänker för mycket. Säger de flesta, gillar iaf mig ganska bra just nu, ska fortsätta med det, dricka mitt honungsvatten och hoppas på att halsvärk försvinner tom onsdag.

Inlägg av lite av varje, en halvflummig text ur livet.

 

Dessa tankar.

Mycket tankar. Mycket som händer. Bra dagar. Dåliga dagar. Saker som man kommer minnas länge. Saker man inte vill minnas länge. Fina vänner som finns både under de bra och dåliga dagarna. Ett huvud som knakar av tankar. En sol som går upp och senare ner. En himmel som för jämnan nästan är blå. Hur man sitter och inte vet vad man ska göra. Hur man tror saker går bra, men visar sig att man lurat sig själv, hur man lurat andra och hur dom har lurat en själv. Hur man skrattar och sen ser tårana rinna. Vad händer? Vad gör man? Bryta kontakten. Känna sig annorlunda. Skapa kontakt och känna sig annorlunda. Allt detta som inte går att ta på, allt som går att ta på. Allt man vet men inte vill se själv. Allt andra vet och vill att man ska se. Det. Dessa tankar

 

Alldeles för tidigt drickande. Middag. Foto. Sommar!. Skratt. Vin. Gråt. Nytt folk. Gammalt folk. Dans. Fotboll. Klackar. Pussar. Kramar. Snygga. Fula. Fulla. Nyktra. Vakter. Nattbussar. Soluppgång. Onsdag 27 juni. ♥.

Alldeles för tidigt drickande. Middag. Foto. Sommar!. Skratt. Vin. Gråt. Nytt folk. Gammalt folk. Dans. Fotboll. Klackar. Pussar. Kramar. Snygga. Fula. Fulla. Nyktra. Vakter. Nattbussar. Soluppgång. Onsdag 27 juni. ♥.

 

 

Vi var barn då. Det var bra då.

 

(Klicka på play, lyssna och läs. )

 

 

Varje gång jag hör raderna påminns jag om hur det var, "Vi var barn då. Det var bra då". Hur vissa saker var så mycket bättre förr. Hur saker och ting var mycket enklare som liten, hur man inte tänkte utan bara gjorde, hur saker gick fel men ingen brydde sig, för man var barn. Idag tänker jag. Idag tänker jag för mycket. Stora saker blev alltid små, vad som än hände. Man var trygg men inte säker, idag är man säker men inte trygg. Aldrig själv men man kunde vara ensam, idag är man ensam och får göra saker själv. Folk kommer och folk går, dom man som barn trodde alltid skulle finnas där försvann sakta med tiden, då man växte upp och inte fick vara barn. Vad hände? Vi växte upp....

 

Vi var barn då. Det var bra då.

 

 

 

Ibland måste man stanna upp och tänka på allt som hänt och händer.

Jag känner det just nu. Känslan. Den där som fanns där förr. Den som försvann. Den obeskrivliga. Den är tillbaka, nu av orsaker jag inte vet vilka eller varför. Den bara är där. Att dagar paserat likt molnen på en blå himmel en sommardag. Att man träffat människor som man byter strumpor. Att så mycket har hänt men man vet inte riktigt om det är verklighet eller dröm.
Känslan är bra men ändå konstig. Vad är det för Känsla, jag stannar upp och tänker. Känslan tvingar mig att stanna upp. Ibland måste man göra det. Stanna upp och tänka på allt som hänt och händer.

Den eviga sommaren.

Man vaknar bland mjuka kuddar. Dricker för starkt kaffe och häller i mera mjölk. Går runt med kaffet i handen tittar ut genom fönstret. Sätter sig ner och slår på en film med explosioner och bönder. Kollar halvhjärtat och stänger av. Gör ännu en kopp kaffe och dricker det svart. Sätter sig med penna och papper. Lyssnar på toner av Håkan Hellström och Petter, ser ut genom fönstret på solen som ännu inte gått ner, ser ut över molnen som skiftar i rosa och blått. Tänker och ser ut. Sommaren är här.
Den eviga sommaren.

Det är över nu.

Nu är det över, min gymnasietid är slut. Bilderna beskriver lite hur det är just nu.


Lycka men ändå en tomhet och ändå känns det likadant som det kändes igår.
Hade en sådan jävla bra dag, Champagnefrukost, utspring, flak med klassen, mottagning. Helt underbart. Halsen och feber spökade så blev hemma på kvällen, men trots det så var det en underbar dag!

Nu är det över. Men avslutet kunde inte varit bättre!♥
Den 1 juni 2012 tog jag studenten.

1 juni 2012- Studenten.

Nu är det dags. Nästa gång jag skriver är gymnasietiden över och jag har sprungit ut i min vita klänning och mössa.
Kan fortfarande inte riktigt förstå det, någon gång under denna dag innan halv ett måste jag inse att detta är verklighet och inte en dröm som jag trott det varit i veckor. Har ont i halsen som in i helvete, och har lite feber, men får försöka iaf!

Klänningen blev så förbaskat bra och hittade en kavaj som matchade samt skor!!!!

Jag är så förbaskat lyckligt, nu är det dags. Ni får önska mig lycka till, och vi hörs förmodligen imorn efter att allt är över, känns lite tragiskt.

Först blir det champagnefrukost hos Hulda, efter det tal och sådant i skolan samt lite lunch. 12:26 springer de första ut. Vi springer ut ca 12:36 skulle jag tro.

NU KÖR VI. STUDENT 2012 HÄR KOMMER JAG!

Imorn den 1 juni 2012 tar jag studenten.

Det är overkligt och ofattbart, jag tar i morgon den 1 juni studenten. Sitter och tänker på mcyket som hänt dessa tre år. Om några timmar är det slut, detta kapitel avslutas och ett nytt startas, så mycket känslor. Jag skrev för ett tag sedan om klänningen och mössan, imorn när jag går ut genom dörren i klänning och mössa och säger hej då till mamma och pappa går jag Naturvetenskap med inriktining beteende, nästa gång dom ser mig kommer jag skratta och skrika av glädje och gymnasietiden är över. Jag tänker på hur snabbt dessa tre år gått och hur mycket känslor som nu dyker upp som inte går att beskriva. Jag sitter och ler, men ändå känns det som om tårar ska falla, vet inte hur jag ska beskriva det, lycka och glädje men samtidigt ovetande om vad som händer sen.
I morgon är det dags. Den dag jag väntat på i tre år. I morgon den 1 juni tar studenten.
Student 2012.
Felicia F.

Det där skrev jag den tidigare idag, och så skulle det kännts nu med, om jag inte haft ont i halsen som in i helvete och även sitta med feber.

Hålller tummarna om att det känns bättre imorn, jag tar studenten, självklart ska jag inte ha tur då heller, once in a lifetime upplevelse, och allt är åt helvete.
Måste städa klart rumet, sen duscha och hoppa i säng oc hoppas på att all denna värk bara är en dröm och att jag vaknar upp utan värk imorn, klockan 05:00. Håll tummar och tår för mig, för detta känns inte bra någonstans.

Att åter igen gå in i samlingssalen tre år senare,men denna gång ta farväl av den klass jag tillbringat tre år med.

Nu börjar det allt mer och mer kännas på riktigt, jag tar studenten på fredag, så mycket känslor som jag inte kan sätta fingret på. Helst av allt vill jag bara blunda ett tag och låtsas som om de inte finns. Känner hur jag de senaste dagarna börjat se tillbaka på de tre senaste åren, hur allt nu är över, hur tre år bara flygit förbi som vinden. Det är ruskigt, för 3 år sedan stod jag där och skulle gå in i samlingssalen för att träffa den klass och de människor jag skulle tillbringa de tre kommande åren med, nu är det snart dags att gå in i samlingssalen igen men denna gång ta farväl av den klass och de människor jag tillbringat dessa tre år med. Jag vet att många av dom som jag tillbringat de tre åren med kanske jag aldrig mer träffar, en del vill jag inte träffa, men så finns det också många jag inte vill förlora. Jag tar studenten, bara att säga det känns overkligt, något man drömt om är nu här, men ändå vet man inte hur man ska reagera. Rädd. Förväntansfull. Vilse. Glad. Ledsen. Fundersam. Känslor som hela tiden kommer till liv.

Om 10 dagar står jag där och ska ut genom dörren för att senare samma dag springa ut.

Imorgon är det studentfotografering. Satte på mig klänningen nyss för att testa hur den blivit,  sen tog jag på mig mössan och ställde mig framför spegel. Kollade på mig själv i den vita klänningen och mössan och tänkte att om 10 dagar står jag där och ska ut genom dörren för att senare samma dag springa ut. Den känslan var så overkligen att jag var tvungen att sätta mig ner och kolla bort från spegeln. Allt känns så konstigt, jag har funderat på att hur jag någongång under dagen, den 1 juni då jag tar studenten förmodligen kommer drabbas av denna känsla igen, och första att den overkliga känslan nu är verklig. Jag kan inte riktigt förstå det hela. Mycket att smälta. Jag förstår inte allt som händer.

En månad.

Om en månad så har jag tagit studenten, det är en månad kvar. En månad. Det är inte mycket, men samtidigt känns det för mycket, jag orkar inte mer alkohol eller utgångar, ändå är det mycket man har kvar som på något sätt känns obligiatoriskt att dra på, och med det ska man ännu kombinera prov och inlämningar, fråga mig inte hur jag lyckas, för det gör jag inte. En månad kvar att hålla ut, det ska jag väl fan lyckas med, nu kör vi.