Jag vet inte.
Skulle kunna skriva meterlånga texter varje kväll, varje timme, varje dag. Jag vet inte vad som händer inombords just nu. Det verkligen svämmar över av allt. Som jag skrev häromdagen hinner inte stanna upp och andas och ta in allt som händer. Rädslan för vad händer efter detta är nog orsaken till det hela. Rädslan att inte kunna gå ut med hela betyg, rädslan för att inte bli klar med saker och ting. Problemet är att jag inte kan sätt fingret på vad som är fel, eller om någon ställer en fråga har jag inget svar, jag vet inte vad jag inte vet eller vad jag vet. Allt är bara som en cirkel. Det går runt och runt men jag hinner inte riktigt med. Jag önskar att alla dagar just nu hade 10 timmar till. Att jag kunde klara mig utan att sova. Plugg hit plugg dit, jag har så många måsten, men jag gör inget, varför ska det vara så svårt att ta tag i det hela? Jag vet inte. Så ung så dum. Man ska göra misstag man ska leva livet, man ska älska man ska hata, man ska lyssna på ditt man ska lyssna på datt, man ska göra det men inte göra det andra. Du måste göra så, men du kan inte göra så. Det är så mycket, dagarna flyger förbi och det känns som om jag sitter på min stol vid skrivbordet med kaffekoppen rykandes och ser utanför hur solen går upp hur solen går ner och hur detta sker på någon minut och jag hinner inte resa mig upp försen månen är framme och när jag lagt mig i sängen börjar ljuset leta sig in bakom rullgardinen. Jag skulle göra allt för att vara klar med saker och ting, att bli av med saker, att kunna sätta mig ner och ta in allt. Att inte tänka. Att i dessa studenttider bara njuta, jag njuter, det gör jag när jag sitter med min kaffekopp och se sol bli till måne och måne till sol, men tankarna kommer och så fort något dyker upp så kommer en ny sak och ännu en och ännu en och BAM. Man vet inte riktigt vad man håller på med eller vad som händer just nu. Allt detta snurrar i min skalle, så mycket blandat men jag vet inte riktigt vad och det går inte att förklara och jag vet inte varför, det är skumt. Känslan i magen är bra och dålig. Jag njuter men lider. Livet är som Yin och Yang med motsater i tankar och timmar varje dag.
The Weekly Standard.
Varje vecka, varje söndag sker samma sak, jag får mer och mer panik, för studenten för livet efter detta kapitel för allt som ska göras, för allt som villl göras, för allt som händer på så kort tid, för alla måste, och för allt det sista.
Vad ska man göra, det känns som om tiden bara flyger förbi, och det sker för mycket saker hela tiden, jag hinner inte ta in något utan det bara händer saker på saker. Sen kommer söndagen och man försöker tänka på allt som hänt under veckan och vad nästa vecka väntar och det blir bara mer och mer förvirringar. Det finns heller inget som kan ändra på allt, måste sätta mig ner och ta tag i saker, försöka ta in allt som hänt och planera för kommande veckor. Det är ganska sjukt hur mycket som händer överallt, går inte ens att förklara.
My inspiration is gone.
Vad händer, sitter och försöker komma på koreografi till två låtar för mina solon till uppvisningen i maj, jag kommer ine på något, jag har valt två låtar som tilltalar mig och som har ett budskap, men jag får inte fram några något, ingen fantasti, samma steg och samma tråkiga kombinationer, vart är min fantasi. Blir rädd när sådant händer, för som jag sagt tidigare när min kreativitet försvinner så kommer även Felicia sakta försvinna.
This is the last time I say "Last".
Dags igen, men nu är det på riktigt, nu är snart det sista lovet verkligen över, det sista sista, är inte så mycket kvar nu. Allt, vad man än gör är nu det sista. Det är mindre än två månader kvar, och det känns verkligen. För mycket känslor, sitter med grov söndagsångest över att sista lovet tar slut och att det nu är skola igen. Man ska väl tänka positivt, desssa kommande veckor kommer bjuda på mycket roligt, Skivor varje vecka, min egen på onsdag. Snart mösspåtagning, poängjakt och massa annat. Men efter allt detta är det slut, sommar. En evighet, sommarlov, men ändå inte lov, men utan jobb och utan pengar och sen en start på ett nytt kapitel, sitter med ett pirr i magen, både skönt och obehagligt, vad ska man göra, vad väntar en, det är faktiskt skrämmande, men jag vet nu att jag inte är ensam om denna känsla, vet att vi är flera som känner samma.
Ännu ett kapitel som snart avslutas.
Sitter och fixar med studentinbjudningar, blir nästan tårögd. Trots att inte den senaste delen av gymnasiet varit perfekt så avslutas snart ett kapitel i mitt liv. Mindre än 2 månader kvar, vad väntar en då? Känns så konsigt, så mycket blandade känslor, panik och lycka. Känns verkligen som om man ska hoppa från ett högt berg den 1 juni och inte vet vad man kastar sig ut i, det är en sådan konstig känsla som inte går att beskriva...
Ska sätta mig med pennan igen och försöka få ut något kreativt kopplat till studenten, men fortfarande vandrar tankarna över dessa tre år som varit.
Ska sätta mig med pennan igen och försöka få ut något kreativt kopplat till studenten, men fortfarande vandrar tankarna över dessa tre år som varit.
Ett avslut på kaptiel "Djurgården", en lång resa med många minnen.
Tisdagen kändes lite som ett avslut. Ett avslut på tiden för lillebror i Djurgården. Även fast jag inte själv spelat så har det varit en lång resa dessa år, ett avslut för även mig. Och tisdagen var ett smått avslut på denna era. Det är ganska konstigt hur mycket man varit med om inom hockeyn och Djurgårdens IF. Mycket känslor även om det låter konstigt så är det så det är. Jag minns själv matcherna som liten, hur jag alltid var med. Jag minns när vi vid varje match hängde med de äldre grabbarna i just Elitserien. Jag minns min första matchpuck, som då var hur stort som helst. Jag minns alla cuper i andra städer, alla tidiga morgonar för att se bror spela. Alla lotter som sålts i Djurgårdens namn. Och alla människor Sverige över som man träffat via hockeyn.
Så mycket som hänt dessa år för lillebror i Djurgården. Han är den enda som varit med från början till slut i Djurgården, det kommer för alltid vara hans modersklubb. När laget nu till sommaren splittras så tror jag det blir ett känslosamt farväl. Killarna har gått igenom mycket tillsammans, några av dom har jag sett växa upp och utvecklas, en del har jag sett som småbröder. Det är verkliga minnen detta, och vilka flashbacks man får.
Och sist av allt, hur stolt storasyster jag är som fått följa min bror från knattematcherna i pausunderhållningen på Hovet och Globen till SM GULD, dessutom att avsluta denna säsong som bästa poängplockare i DIF U16. Jag är riktigt stolt, och jag ser verkligen upp till min bror, hur han kämpat dessa år, hur han inte gett upp, även om det varit tufft. En av mina förebilder är han. Så otroligt stolt så jag inte kan förklara det. En resa som varit lång. Som nu snart är över. Jag älskar min bror och jag älskar honom för hur han har kämpat dessa år i Djurgården. En resa som kommer tillhöra uppväxen med en massa minnen som aldrig kommer glömmas. Känslosamt avsked.
Lyfter på hatten och tackar för dessa år. #21. Lillebror Djurgårdens IF.
Så mycket som hänt dessa år för lillebror i Djurgården. Han är den enda som varit med från början till slut i Djurgården, det kommer för alltid vara hans modersklubb. När laget nu till sommaren splittras så tror jag det blir ett känslosamt farväl. Killarna har gått igenom mycket tillsammans, några av dom har jag sett växa upp och utvecklas, en del har jag sett som småbröder. Det är verkliga minnen detta, och vilka flashbacks man får.
Och sist av allt, hur stolt storasyster jag är som fått följa min bror från knattematcherna i pausunderhållningen på Hovet och Globen till SM GULD, dessutom att avsluta denna säsong som bästa poängplockare i DIF U16. Jag är riktigt stolt, och jag ser verkligen upp till min bror, hur han kämpat dessa år, hur han inte gett upp, även om det varit tufft. En av mina förebilder är han. Så otroligt stolt så jag inte kan förklara det. En resa som varit lång. Som nu snart är över. Jag älskar min bror och jag älskar honom för hur han har kämpat dessa år i Djurgården. En resa som kommer tillhöra uppväxen med en massa minnen som aldrig kommer glömmas. Känslosamt avsked.
Lyfter på hatten och tackar för dessa år. #21. Lillebror Djurgårdens IF.
Prioriteringen som inte fungerar som den ska.
(Tryck på play, lyssna, läs)
Jag har inte tid så att det räcker till. 24 h på ett dygn är just nu för lite. Det blir för mycket, och det känns som man lätt går in i väggen för att det inte går att planera något. Det jag varit bra på har jag tappat glöden till, hemskt. Vet inte när det ska ta slut med studier, prov och läxor. När man tror att det ska lugna ner sig kommer ännu en inlämning, ännu en bok som ska läsas ut, och ännu en diskussion som ska hållas. Det blir bara värre och värre, det är studenttider och det ska vara bra tider har jag hört, inte tider då dygnet inte räcker till. Fest mitt i veckan, prioritering av plugg sömn och nöje går inte ihop. Vad tusan ska man göra åt detta, kan någon ge mig några timmar till så jag åtminstonde kan använda dessa för att riktigt stanna upp och andas, för det finns inte tid till det.
...men man ser skiten med...
Har suttit med samma sminkpensel i handen nu i 10 minuter. Det finns ingen energi i mig. Även fast livet ändå känns bra så är enrgin till att göra, ta tag i något borta. Jag sitter med kaffet bredvid mig och tog en paus ifrån Första världskriget och just nu spelas Hålan ur högtalarna. Jag ser på mig själv i spegeln och sen på penseln, den har fortfarande färg på sig, meningen är att den färgen ska sättas på ansiktet men det händer inget.
Jag vet ett berg dit jag brukade gå, det är så vackert där, nästan som en tavla, nästan tavla över rätt och fel, för man ser gårdakvarnar....men man ser skiten med..
Allting är för invecklat när inget utvecklas.
Tryck på play,lyssna, läs.
En dag där inget har hänt. Känner söndagsångesten sprida sig, då jag inte gjort något alls idag, inget vettigt har gjorts, inget vettigt har hänt. Ingenting, ingenting. Har inte ord på dagen, eller nuet. Vad kan man göra åt det? Ingenting. Bara låta det vara, och hoppas på att dagen kan sluta med något bra.
Inget mer för mig just nu eller idag.
Ska vänta på att dagen slutar med något bra, att något gör denna dag vettig, på något sätt.
Vissa dagar är nog till för att vara så, vissa dagar är gjorda för tankar och andra inte.
Lite "Allting är för invecklat när inget utvecklas". Så känns det.
Men som sagt, vad ska man göra. Vad ska man göra...Ingenting.
I en konstig värld...
En dag där inget har hänt. Känner söndagsångesten sprida sig, då jag inte gjort något alls idag, inget vettigt har gjorts, inget vettigt har hänt. Ingenting, ingenting. Har inte ord på dagen, eller nuet. Vad kan man göra åt det? Ingenting. Bara låta det vara, och hoppas på att dagen kan sluta med något bra.
Inget mer för mig just nu eller idag.
Ska vänta på att dagen slutar med något bra, att något gör denna dag vettig, på något sätt.
Vissa dagar är nog till för att vara så, vissa dagar är gjorda för tankar och andra inte.
Lite "Allting är för invecklat när inget utvecklas". Så känns det.
Men som sagt, vad ska man göra. Vad ska man göra...Ingenting.
I en konstig värld...
På allt och inget. Inget och allt.
En natt med en massa tankar snurrandes. Gått ett tag sedan jag tänkte såhär mycket.
På allt och inget. Inget och allt.
Ibland känns det bra, ibland känns det dåligt, ibland kan man fundera på varför det känns bra och sen plötsligt känns dåligt...
Tankar i natten då man egentligen borde sova.
Motivation.
Jag behöver motivation. Jag sitter med papper runt omkring mig, dokumentet är öppnat på datorn. Men jag känner inte för att skriva, istället fastnar jag med handen under hakan, i tankarna och i musiken. Tittandes ut genom fönstret på den sol som nu kommit fram. Jag behöver motivation, något som får mig att skriva, något som får mig att bli klar, inte att skriva hälften och sedan ge upp. Inte skjuta upp allt. Vart finns motivationen?
Har ni några tips på hur jag kan bli motiverad till att få det gjort? Hjälp behövs...
Varför.
Förstår inte VARFÖR folk alltid ska vara emot mig. Speciellt över nätet, den klass jag går i just nu är den sämsta jag någonsin gått i. Ingen kan ta tag i konflikter, alla snackar en massa skit. Dom flesta vet att jag tycker som jag gör, klassen är en orsak till att jag inte är taggad för studenten heller.
Folk kan skriva saker på nätet, och sen inte stå för det dom sagt när man väl träffar dom i verkligheten. Jag står i alla fall för det jag tycker och tänker. Fega människor.
Har jag förlorat respekt för någon, och hatar(det är ett starkt ord, men vissa är inte värda mer) så skiter jag i dessa. Jag försöker inte trycka ner dom. Jag ignorerar.
Folk just nu låter mig inte bli ignorerad. Dom fortsätter trycka ner, utan att ens ha någon orsak för det.
DOM KAN INTE GÅ FRAM TILL MIG OCH SÄGA DET RAKT UT, men på nätet och bakom ryggen, och när dom har stöd från andra, när jag är ensam, då kan man säga det.
Jag skulle kunna gå fram till alla dessa människor och säga exakt vad jag tycker rakt ut till dom. Och händer något igen i skolan så kommer jag göra det. Jävla människor som ska spotta ur sig onödiga saker. Blir arg och ledsen. Jag förstår inte vad dom får ut av allt. Fy fan, förstöra dagar bara för att. Idioter. Riktigt självklara idioter. Jag skrattar och gråter för det är pinsamt hur folk beter sig idag.
En text med känslor, en text för att jag behövde skriva av mig, de som bryr sig dom bryr sig. Ingen bild. Ingen låt. Bara ilska.
Folk kan skriva saker på nätet, och sen inte stå för det dom sagt när man väl träffar dom i verkligheten. Jag står i alla fall för det jag tycker och tänker. Fega människor.
Har jag förlorat respekt för någon, och hatar(det är ett starkt ord, men vissa är inte värda mer) så skiter jag i dessa. Jag försöker inte trycka ner dom. Jag ignorerar.
Folk just nu låter mig inte bli ignorerad. Dom fortsätter trycka ner, utan att ens ha någon orsak för det.
DOM KAN INTE GÅ FRAM TILL MIG OCH SÄGA DET RAKT UT, men på nätet och bakom ryggen, och när dom har stöd från andra, när jag är ensam, då kan man säga det.
Jag skulle kunna gå fram till alla dessa människor och säga exakt vad jag tycker rakt ut till dom. Och händer något igen i skolan så kommer jag göra det. Jävla människor som ska spotta ur sig onödiga saker. Blir arg och ledsen. Jag förstår inte vad dom får ut av allt. Fy fan, förstöra dagar bara för att. Idioter. Riktigt självklara idioter. Jag skrattar och gråter för det är pinsamt hur folk beter sig idag.
En text med känslor, en text för att jag behövde skriva av mig, de som bryr sig dom bryr sig. Ingen bild. Ingen låt. Bara ilska.
Tjugonionde februari tjugohundratolv.
Tryck på play, lyssna, läs.
Tjugonionde februari. Inte ofta vi kan säga dessa två ord. Var fjärde år får tjejer fria till killarna. Kanske ska hitta någon och fria till ikväll? Nej det får nog bli till nästkommande gång detta sker.
Sitter på min stol. Det ryker från kaffet. Solen skiner och utanför mitt fönster har fru vår börjat säga farväl till gubben vinter. Funderar på att rita, vill ha något signerat den 29/2-12 ändå så är tiden knapp.
Det är en fin dag. Sol och vår.
Kaffet ryker ännu, Mikael wiehe ropar ditt namn ur radion. Känner det lilla leendet inombords.
Ju mer minuter som tar slut, ju större blir leendet.
Ikväll ska jag ta kvällen som den kommer och bara följa med i pulsen av musiken.
Denna dag, denne kväll den tjugonionde februari tjugohundratolv.
Tjugonionde februari. Inte ofta vi kan säga dessa två ord. Var fjärde år får tjejer fria till killarna. Kanske ska hitta någon och fria till ikväll? Nej det får nog bli till nästkommande gång detta sker.
Sitter på min stol. Det ryker från kaffet. Solen skiner och utanför mitt fönster har fru vår börjat säga farväl till gubben vinter. Funderar på att rita, vill ha något signerat den 29/2-12 ändå så är tiden knapp.
Det är en fin dag. Sol och vår.
Kaffet ryker ännu, Mikael wiehe ropar ditt namn ur radion. Känner det lilla leendet inombords.
Ju mer minuter som tar slut, ju större blir leendet.
Ikväll ska jag ta kvällen som den kommer och bara följa med i pulsen av musiken.
Denna dag, denne kväll den tjugonionde februari tjugohundratolv.
Nuet.
(Tryck på play, lyssna och läs.)
Jag vill inte ha detta nuet.
Man kan i alla fall önska att detta som var då är nuet. D
etta nuet som idag är då var så mycket bättre än detta som är just nu.
Varför kan inte nuet man vill ha alltid vara nuet?
Varför varar inte saker i en evighet?
Varför kan man inte hålla fast i det nuet som har den perfekta känslan?
Varför blir nuet förr eller senare till då och det förflutna?
Varför.
I wanna dance with somebody.
(Tryck på play och läs.)
Jag vill ut. Dansa, vidare och vidare, livet är en en dans på rosor, men även rosor har törner. Trots dessa törner så är dansen det jag brinner för. Jag vill ställa mig framför spegeln sätta musiken på högsta volym och känna den flöda igenom mig, att musiken går ut i varje rörelse jag gör, att jag är instrumentet som förmedlar musik, steg efter steg och inte känna något annat än musiken. Lyckan att få göra det är enorm, den går inte att beskriva, inte tänka på annat utan vara där just nu i musiken och enbart ha det i tankarna.
I wanna dance with somebody.
I wanna dance with somebody.
14 februari 2012.
(klicka på play och läs)
Jag går ensam fram och tillbaka i mitt rum ser ut genom fönstret, det är alla hjärtans dag, ett påfund som ska handla om kärlek men som jag känner att idag handlar mer om pengar och presenter.
Jag går runt och funderar på ordet "Kärlek". Vad är kärlek?
Det finns så många olika sorters kärlek.
Kärlek till ett par skor.
Kärlek till sin familj.
Kärlek till en vän.
Kärlek till någon som är mer än vän.
Kärlek innehåller både besvikelse och hat... Och att vara kär är inte något som är lätt.
Kärlek är något man blir glad av, men även ledsen om det inte fungerar, Olycklig kärlek.
Upplever man sann kärlek är det en underbar känsla. Det pirrar till. kärlek är fint, och det är tur att den finns, men man ska tänka på att kärlek behöver inte alltid vara bra!
Antar att om man träffar den rätta så känns det säkerligen otroligt.
Citerar Petter Alexis:
"...Första gången det slog mig, kärleken är smärta...
Kärleken är stark men kärleken är svår.
...Kärlek, love, lyssna Lyssna, här kommer ett verb; kärlek, Det är inte något man känner, det är något man gör....
..Det brann i min själ och jag kände i mitt hjärta första gången, det slog mig, kärlek är smärta...
...Kärleken kommer, kärleken går,men även den består, jag kämpar, jag kommer aldrig fram,bortom horisonten och steg i din famn.Kärleken kommer, kärleken går, men även den består.
För kärlek är en gåta, kärleken är svår, Vad du ser i horisonten är inte alltid vad du får..."
Jag går ensam fram och tillbaka i mitt rum ser ut genom fönstret, det är alla hjärtans dag, ett påfund som ska handla om kärlek men som jag känner att idag handlar mer om pengar och presenter.
Jag går runt och funderar på ordet "Kärlek". Vad är kärlek?
Det finns så många olika sorters kärlek.
Kärlek till ett par skor.
Kärlek till sin familj.
Kärlek till en vän.
Kärlek till någon som är mer än vän.
Kärlek innehåller både besvikelse och hat... Och att vara kär är inte något som är lätt.
Kärlek är något man blir glad av, men även ledsen om det inte fungerar, Olycklig kärlek.
Upplever man sann kärlek är det en underbar känsla. Det pirrar till. kärlek är fint, och det är tur att den finns, men man ska tänka på att kärlek behöver inte alltid vara bra!
Antar att om man träffar den rätta så känns det säkerligen otroligt.
Citerar Petter Alexis:
"...Första gången det slog mig, kärleken är smärta...
Kärleken är stark men kärleken är svår.
...Kärlek, love, lyssna Lyssna, här kommer ett verb; kärlek, Det är inte något man känner, det är något man gör....
..Det brann i min själ och jag kände i mitt hjärta första gången, det slog mig, kärlek är smärta...
...Kärleken kommer, kärleken går,men även den består, jag kämpar, jag kommer aldrig fram,bortom horisonten och steg i din famn.Kärleken kommer, kärleken går, men även den består.
För kärlek är en gåta, kärleken är svår, Vad du ser i horisonten är inte alltid vad du får..."
Vandrandes runt i mitt rum finner jag att allt detta är kärlek för mig.
♥
Life was good.
Livet var bra. Sen kom en orkan och vände upp och ner på det. Nu finns livet lite överallt över de ställen jag kan existera på. Livet kan inte hålla sig på ett sätt utan ska alltid ändra sig. Det enda vi vet med livet är att det alltid och för evigt kommer förändras, det kan inte nöja sig hur det är just då utan måste alltid byta skepnad till något nytt.
Livet var bra, det var det!
En människa jag knappt känner igen.
Tryck på play och läs medan musik strömmar.
Utanför faller regnet som aldrig förr. Mörkret har lagt sig och kylan har letat sig fram. Gatulamporna lyser ner på kärleksparen som går under sina paralyer och håller hand. Genom det suddiga fönstret ser jag människor sittandes på restauranger som ännu inte stängt igen för kvällen. Jag ser hur värmeljusen brinner innanför fönsterna och hur människorna skrattar. Jag skymtar någon i rutan. En människa jag knappt känner igen, en människa med tom blick och utan leende, den människan är jag. Sakta, med hjälp av regnet försvinner bilden, och jag ser hur droppe efter droppe rinner ner för rutan. Människan som jag än gång trodde att jag kände försvann med dropparna ner, långt långt ner, långt långt borta med tusentals andra regndroppar.
"Grattis, hoppas du haft en underbar dag, jag saknar dagarna vi hade och allt vi upplevt tillsammans, allt jag kunnat säga till dig och allt vi skratta åt"
Vet inte vad som sker, hur kan något sådant ske, åren går och man kanske växer ifrån varandra. Men hur är det med allt bra man upplevt tillsammans? Alla skratt? Alla tårar? Hur är det med dom?
Sitter och funderar på det. Att någon man under en lång tid delat väldigt mycket med och en dag säger man knappt hej längre, man skriver inte till varandra och ingen verkar veta varför. Att någon särar och gör så att man glider bort känns inte helt okej, men vill någon helldre umgås med en annan så får man förr eller senare acceptera detta, även om det känns hårt, och att man kan känna att jag faktiskt inte vill ha pratat mina sista hemlisar så får acceptera det i alla fall.
Att jag just idag vill skriva hur mycket fint jag upplevt med dig, jag vill skriva;
"Grattis, hoppas du haft en underbar dag, jag saknar dagarna vi hade och allt vi upplevt tillsammans, allt jag kunnat säga till dig och allt vi skrattat åt"
,men det går inte, så jag skriver det här istället. Alt detta är till dig. Och du ska veta att en del av mig saknar dig, medan en annan känner att det kanske var dags att ta pause. Fortfarande har du under många år varit en del i mitt liv.
Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
♥
Sitter och funderar på det. Att någon man under en lång tid delat väldigt mycket med och en dag säger man knappt hej längre, man skriver inte till varandra och ingen verkar veta varför. Att någon särar och gör så att man glider bort känns inte helt okej, men vill någon helldre umgås med en annan så får man förr eller senare acceptera detta, även om det känns hårt, och att man kan känna att jag faktiskt inte vill ha pratat mina sista hemlisar så får acceptera det i alla fall.
Att jag just idag vill skriva hur mycket fint jag upplevt med dig, jag vill skriva;
"Grattis, hoppas du haft en underbar dag, jag saknar dagarna vi hade och allt vi upplevt tillsammans, allt jag kunnat säga till dig och allt vi skrattat åt"
,men det går inte, så jag skriver det här istället. Alt detta är till dig. Och du ska veta att en del av mig saknar dig, medan en annan känner att det kanske var dags att ta pause. Fortfarande har du under många år varit en del i mitt liv.
Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
♥
Dom som finns där i ur och skur och inte kommer och går.
Denna kväll har jag tänkt en del, Känner att jag vill skänka kärlek till alla fina människor som finns där i ur och skur och som inte kommer och går, NI ÄR UNDERBARA! Ni betyder alla enormt mycket, och ni vet alla vilka ni är. Kärlek till er. Sen att det finns folk som bara vill trycka ner än och förstöra är inte okej. Folket som man inte vet vart man har folket som får än att fälla tårar av den sämre sorten är acceptabelt. Kunde jag så skulle jag radera dom. Om man försöker ignorera dessa, och dom låter än inte göra det utan fortsätter trycka ner en så blir jag arg. Låt mig vara, lämna mig ifred och skit i mig, Jag vill inte ha något med dig att göra. Tankar från Felicias skalle just nu.
