Flakelsa är hemma.

ÄNTLIGEN.
Min älskade bästavän Elsa är hemma från sin resa på 4 månader i asien.
Nu är det bara Mörten kvar som kommer om en månad.
Vi hade en grymt bra fredag- Saknat henne så otroligt mycket, äntligen är hon hemma.
 
Love yah min pelsa!♥

Feel free and dance.

Saknar dansen, uppehåll från dansen på sommar är något som ogillas.

Ska på ett sätt bli skönt att komma tillbaka till universitete och dansen i höst så man får in rutiner i livet igen.
 
Vill dansa.

Kvällsbilder från Kos.

Foto/redigering: Jag.
 

Livet känns bra, nästan för bra.

(Tryck på play, lysnna och läs)
Inte mycket skrivande, men jag ger aldrig upp denna sida.
På senaste tiden har bloggen blivit som en dagbok, ett ställe att skriva ner allt på "papper", för att enklare ta isär olika begrepp som inte går att sära på i tankarna.
Att få styrka av de människor, just ni som läser bloggen, det är verkligen toppen.
Ni ger inspiration när man är på botten, men även på toppen.
Tänk att en blogg med en massa text kan ge så mycket.
 
Jag kommer förmodligen, i alla fall inte just nu gå tillbaka till det bloggande jag hade förr, det vill säga med en massa inlägg om dagen.
Jag kommer skriva när det passar mig och ingen annan.
 
Övrigt på schemat...
Blir äntligen tillbaka till universitet till hösten och Kriminologin. Yes.
 
Har gått och skaffat pojkvän, en helt underbar kille.
Du är verkligen bättre än bäst, kunde inte funnit någon bättre, älskar dig.♥.
 
Fick jobb i Barcelona, något jag drömt om länge och tackade nej.
Det kändes inte som om det var rätt just nu, förhoppningsvis får jag chansen igen, och förhoppningsvis tar jag mig en tur till min stad snart trots ett nej till jobbet.
 
 
Det är lustigt hur livet förändras. Snabbt. Snabbare än att man hinner med. Är det bra? Är det dåligt?
Just nu känns det bra, även om det gått snabbt.
Livet känns bra, nästan för bra.

Livet består av flera kapitel.På många ställen är det tomma sidor, blad utan text, det är något som fattas. Vissa av de tomma bladen kommer fyllas med text andra förblir tomma.

(Tryck på play, lyssna & läs)             
 
Har märkt att livet består av flera kapitel. Flera kapitel som alla är olika långa, vissa tar sluta efter några sidor, medan andra leder till en kapitellös bok.
Senaste året har dessa kapitel varierat för mig, vissa har jag trott skulle bli längre än dom blev, andra har aldrig nått ett slut även om jag har velat sätta punkt.
Just nu sen några sidor tillbaka har ett nytt kapitel startat, ett kapitel som fått mig att tänka mer på vad de tidigare kapitlen handlade om. Ett kapitel jag vill ska bilda flera böcker utan att någonsin ta slut.
Samtidigt som detta nya kapitel börjar avslutas det innan. På många ställen är det tomma sidor, blad utan text, det är något som fattas. Vissa av de tomma bladen kommer fyllas med text andra förblir tomma.
Jag hoppas att detta kapitel ska fyllas på sida efter sida, och aldrig ta slut.
Kommer det jag vill ha som ett sista kapitel ta slut, eller kommer det att fortsätta till en kapitellös bok?
Det får jag reda på om jag läser klart boken, och som det ser ut nu lär jag inte bli klar på lång tid. 
 

RSS 2.0