Vitare och vitare.
Tryck på play, läs sen.
Snön faller ner. Det kommer bara mer och mer och det verkar aldrig sluta, sådana där lugna flingor som sakta daler ner till marken. Har inte kollat mobilen på hela dagen, bara låtit den ligga, och känna mig helt oberoende av folk som vill få tag i mig. Legat i sängen stirrat upp i taket och funderat med musik flödandes genom rummet. Hoppat ner ur sängen gått runt och plockat, hostat några gånger och sen lagt mig till rätta stirranes upp i taket igen, ibland kan jag tycka att inte göra något alls kan vara viktigt, bara ligga och tänka och riktigt lyssna på texten i musiken som spelas.
Snön faller fortfarande nedanför, sakta sakta faller flinga efter flinga ner till marken och gör den vitare och vitare.
Det som plötsligt kan göra att allt känns så himla bra.
Tryck på play vänta 5 sekunder, läs.
Klockan ringer, jag reser mig upp och trycker på play. Hela bussresan sitter jag och ser ut genom fönstret med ett leende på läpparna. Underbara morgon.
Dagen går, och allt känns fortfarande sådär underbart bra, och det där äckligt sköna leendet finns fortfarande på mina läppar. Dag blir till kväll och kväll blir till natt. Hur jag bland en massa okända människor skrattar och ler, pratar, dricker och dansar, och hur det nästan inte finns något annat än det som sker i nuet.
Klockan ringer, jag reser mig upp och trycker på play, återigen är samma leende kvar på bussresan.
En liten liten sak som plötsligt kan göra så att allt känns så himla bra.
Klockan ringer, jag reser mig upp och trycker på play. Hela bussresan sitter jag och ser ut genom fönstret med ett leende på läpparna. Underbara morgon.
Dagen går, och allt känns fortfarande sådär underbart bra, och det där äckligt sköna leendet finns fortfarande på mina läppar. Dag blir till kväll och kväll blir till natt. Hur jag bland en massa okända människor skrattar och ler, pratar, dricker och dansar, och hur det nästan inte finns något annat än det som sker i nuet.
Klockan ringer, jag reser mig upp och trycker på play, återigen är samma leende kvar på bussresan.
En liten liten sak som plötsligt kan göra så att allt känns så himla bra.
Sista.
(Tryck på play och läs)
Då var den här, sista dagen på det sista jullovet. Känns som om jag räknar ner allt som "det sista". Sista sommarlovet. Sista höstlovet. sista höstterminen. sista jullovet. sista sportlovet. Sista påsklovet. Sista dagen i skolan. Slut.
Lite så känns det, men det är ju så det är, ingenting jag hittar på. Dags att ladda upp för en ny termin i skolan. Sista vårterminen. Jag känner inte alls för att ladda upp för allt detta "sista".
Jag ska försöka denna sista termin, få ihop allt. Planera och inte tänka för mycket. Plugga och planera allt detta sista plugg.
Dansa tre gånger i veckan och samtidigt försöka få tid till att rita. Att få alla dessa sista saker att bli rätt.
För varje vecka känner jag mer och mer att det är avslut på någonting jag aldrig någonsin kommer uppleva igen. Sista året i skolan. Men finns det något man kallar sista så leder detta till att det följs av en period som kallas första av något nytt.
Det som var det sista bytts förr eller senare ut och något nytt blir till det första.
Sista dagen på det sista jullovet och jag sitter och ser ut på något som kan vara den sista snön, under det gömmer sig något som blir det första gräset.
Sista och första, ord som följer varandra som förmodligen slutar i något bra.
Tack för din visit 2011, Välkommen 2012!
Sista dagen på 2011. Sista timmarna på ett år som varit allt från storm till solsken.
2011, ett år jag kommer minnas som ett rörigt år. Jag menar inte rörigt på ett negativt sätt, utan att det hänt en massa saker som fått saker och ting att se röriga ut. Det har varit ett år där jag funnit en massa nyfunna vänner från hela Sverige och Europa.
Jag kände inatt att jag egentligen inte vill ha ett nytt år, troligen för att jag har rädslan för att problem och bekymmer från 2011 ska ta sig vidare över till det nya året. Därav vill jag lägga på någon månad och försöka lösa dessa. Men det går inte. Så nu ser vi tillbaka på år 2011 och det gamla, på alla fina saker som har hänt, Semmelätande i ringen, Lunch med fina människor, fest och firande, dans och myskvällar,Promenader- dag som natt i mitt fina Stockholm, firande av morfar som fyllde hela 80 år, besök på skansen och sen stöta på dalmasar i Stockholmsnatten helt plötsligt. Sol, bad, avslutning, rålis, skinnaviksberget. Middag på blåporten. Utlandspraktik i spanien, 4 oförglömliga veckor. Snabbvisit till Barcelona. Höstmys på landet, höstfika med norrlänningar, reunion med folk, Dansuppvisning, teater och avslutning, julafton med släkten, 18 års-dag. Slut.
Det var 2011, och det tillhör snart det förflutna. Det är snart 2012. Jag hoppas på nya händelser, nya problem, nya människor och nya vänner.
Ett år som jag hoppas blir ett år med en massa möjligheter och lycka!
Tack för din visit 2011, Välkommen 2012!
Gott Nytt år.
Felicia
Don't look back in anger.
(tryck, lyssna, läs)
Låten sätts på och livet känns bra i baksätet av bilen.
Det snöar utanför, och vindrutetorkarna går snabbt fram och tillbaka över framrutan.
Snön fortsätter falla, "Slip inside the eye of your mind , don't you know you might find, a better place to play. You said that you'd never been, but all the things that you've seen, will slowly fade away".
Det är en dag kvar i plugget, ett prov att oroa sig för just nu, sen är det lov. Sista jullovet någonsin.
Bara denna sista kväll med kemiska formler sen blir det pause. Pause för någon vecka från skolan, från skola och det man vill ta pause ifrån.
Livet känns bra i baksätet av bilen, sjunger med i låten och ser ut på snön som faller. En bra känsla, jag tror ni förstår känslan jag försöker förmedla. I fönsterna på lägenheter och villor vi åker förbi står adventsljusstaken och lyser.
"And so Sally can wait, she knows it's too late as we're walking on by, her soul slides away,
but don't look back in anger I heard you say."
Det snöar utanför, och vindrutetorkarna går snabbt fram och tillbaka över framrutan.
Snön fortsätter falla, "Slip inside the eye of your mind , don't you know you might find, a better place to play. You said that you'd never been, but all the things that you've seen, will slowly fade away".
Det är en dag kvar i plugget, ett prov att oroa sig för just nu, sen är det lov. Sista jullovet någonsin.
Bara denna sista kväll med kemiska formler sen blir det pause. Pause för någon vecka från skolan, från skola och det man vill ta pause ifrån.
Livet känns bra i baksätet av bilen, sjunger med i låten och ser ut på snön som faller. En bra känsla, jag tror ni förstår känslan jag försöker förmedla. I fönsterna på lägenheter och villor vi åker förbi står adventsljusstaken och lyser.
"And so Sally can wait, she knows it's too late as we're walking on by, her soul slides away,
but don't look back in anger I heard you say."
Livet leker, livet leker med min hälsa och känslor.
Jag är ledsen, nästintill arg. Jag mår åt helvete, just nu är magen okej, men kan aldrig veta när det bryter ut, om en timme om 2 om 5 minuter. Jag vet inte. Jag stängde av allt för att få sova, av med ringsignalen, stängde av datorn och lät musik från den gamla goda iPoden strömma i rumet hela natten, jag vaknade vid 3 jag vaknade vid 5 jag vaknade vid 12.
Magkatarr är inget att leka med, ena sekunden kan jag må prima och i andra sekunden ligger jag i fosterställning på golvet och skriker. Man vänjer sig aldrig och för mig verkar inget hjälpa.
Men något som gör mig ledsen är mina vänner, eller om man ska kalla dom så, ibland undrar jag.
Jag kan förstå att folk har sina egna problem och kan känna stress, men skickar man ett sms till någon som varit borta i 3 dagar kan man åtminstonde fråga hur personen mår. Jag tycker inte man ska behöva diskutera det, för mig är det självklart. Även om man vet svaret, så gör man det.
Jag är hungrig, men varje gång jag äter något så börjar det krampa.
Har även remiss till en yrselmottagning imorn också. Livet leker...verkligen..livet leker med min hälsa, mitt psyke och mina känslor.
Vad är slutsatsen av denna text?
Jag mår skit.
Skit.
Jag är pressad av tid...
Känns som om dagarna kaosar, att jag flyger från plats till plats, försöker hinna med så mycket jag vill men frågan är om jag kan?
Från ena stället till det andra,stressar vidare.
Vaknar upp, frukost och till skola, hem på hål, lunch, tillbaka till skolan, hem igen, middag, iväg till dans, hem igen, äta, duscha, sova. En evighetsmaskin som går runt runt runt runt runt runt runt runt...
Utanpå ser det säkerligen ut som om jag tar det lugnt, ser på tv, skrattar och ler,men inombords känner jag hur jag tappar greppet, hur jag flyger överallt utan kontroll. Kontrollen finns där ibland och ibland inte.
Men sånt i livet, och beroende på om kontrollen finns där eller ej. Flyter livet på eller så sjunker man.
Just nu så sjunker jag, men samtidigt känner jag att jag är påväg mot botten för att sedan kunna ta sats från botten, upp mot ytan för hämta luft och ta nya tag.
Ljus och filtar, varm choklad och umgänge, mörker och kyla, regn och blåst.
Inatt är det dags att ställa tillbaka klockan. Vintertid och mörker.
Från och med denna natt, från lördag till söndag är det höst på riktigt, då finns det inte mer än minne blott av sommaren som svepte förbi.
Hösten ät här, på gott och ont. Ljus och filtar, varm choklad och umgänge, mörker och kyla, regn och blåst.
Halsdukar och vantar plockas fram, sandalerna och de tunna sommarklänningarna lägs på hyllan. Hösten är här.
Utanför fönstret kommer det att regna, regna och vinden kommer vina mellan träden, och de röda och gula löven kommer sakta falla ner mot marken och landa i en pöl med vatten.
Det är hösten, och den är snart snart här.
Who knows?
Tryck på play och läs.
Många ord har skrivits denna kväll som snabbt övergick till natt. Hårda och orättvisa, snälla och ärliga ord.
Ingen är mer än människa, men vissa hittar man respekt för ibland, vissa tappar man respekten för, andra återfinner man respekten hos, en del kommer aldrig förtjäna min respekt.
Vem som är vem av alla dessa människor runt omkring än är svårt att veta. Vissa tror man sig förstå sig på, men ofta är man blind, och inte försen det väl gäller vet man vem personen verkligen är.
Man lär sig kanske med tiden? Who knows.
Ja, vem vet egentligen?
VÄNDPUNKT.
Se denna dag, denna text som en vändpunkt i detta liv. Vet inte varför just idag just denna natt eller just nu. Vet inte vad det egentligen handlar om. Men från och med nu ska jag se verkligheten.
Det kändes bra, denna höstkväll kändes bra. Kall och kylig, får en att tänka.
Sweet dreams are made of this
Who am I to disagree?
I Travel the world and the seven seas
Everybody's looking for something
Some of them want to use you
Some of them want to get used by you
Some of them want to abuse you
Some of them want to be abused.
Det kändes bra, denna höstkväll kändes bra. Kall och kylig, får en att tänka.
Sweet dreams are made of this
Who am I to disagree?
I Travel the world and the seven seas
Everybody's looking for something
Some of them want to use you
Some of them want to get used by you
Some of them want to abuse you
Some of them want to be abused.
Underbara konstiga glada Söder.
En dörr, fortsätter gå. Säljare, fortsätter gå. En dörr till och efter det ännu en dörr.
Luft. Jag börjar gå. Solen lyser över muttern, till vänster nedanför trappan sitter en gatumusikant på samma ställe som han alltid sitter. Jag går upp för trappan och fortsätter över medis.
-Gud ger dig alltid hopp, han finns.
En kvinna från Jehovas predikar om gud. Jag fortsätter gå, folk är alltid glada på söder, och det finns en av alla här.
Underbara konstiga glada söder.
Förbi malmen och svänger vänster, solen värmer. Övergångställe efter övergångställe, parkbänk efter pankbänk. Framför mig längre fram står folk utanför en dörr.
Låst som vanligt, men idag gör det inget, idag kan man vänta och njuta av solen, och denna vackra dag på söder.
Luft. Jag börjar gå. Solen lyser över muttern, till vänster nedanför trappan sitter en gatumusikant på samma ställe som han alltid sitter. Jag går upp för trappan och fortsätter över medis.
-Gud ger dig alltid hopp, han finns.
En kvinna från Jehovas predikar om gud. Jag fortsätter gå, folk är alltid glada på söder, och det finns en av alla här.
Underbara konstiga glada söder.
Förbi malmen och svänger vänster, solen värmer. Övergångställe efter övergångställe, parkbänk efter pankbänk. Framför mig längre fram står folk utanför en dörr.
Låst som vanligt, men idag gör det inget, idag kan man vänta och njuta av solen, och denna vackra dag på söder.
Vem kysste Elin bakom ryggen på Marie...
Tryck på play och läs sen:
En vän till en vän sjunger låten väldigt fint, älskar den!
Jag känner mig glad. Fundersam med en massa tankar men ändå glad. Jag vet inte vad som gör att jag sitter vid mitt skrivbord och ser ut genom fönstret med ett leende på läpparna.
För mig spelar det ingen roll vad som är orsaken att denna kväll känns så fin. Det är underbart.
Rensar bland foton och blir nostalgisk, längtar till den riktiga hösten och vintern. Det var nyss sommar, och nu börjar löven redan falla från varje träd i stan.
Det är så skönt att bara sitta här och le med en kopp kaffe bredvid sig, musik spelandes ur högtalaren och för tillfället känna sig bekymersfri.
Ibland känns livet bra, just nu ska jag ta vara på denna känsla.
En vän till en vän sjunger låten väldigt fint, älskar den!
Jag känner mig glad. Fundersam med en massa tankar men ändå glad. Jag vet inte vad som gör att jag sitter vid mitt skrivbord och ser ut genom fönstret med ett leende på läpparna.
För mig spelar det ingen roll vad som är orsaken att denna kväll känns så fin. Det är underbart.
Rensar bland foton och blir nostalgisk, längtar till den riktiga hösten och vintern. Det var nyss sommar, och nu börjar löven redan falla från varje träd i stan.
Det är så skönt att bara sitta här och le med en kopp kaffe bredvid sig, musik spelandes ur högtalaren och för tillfället känna sig bekymersfri.
Ibland känns livet bra, just nu ska jag ta vara på denna känsla.
1 oktober 2011.
Som sist, tryck på play och läs.
Det var länge sen sist. en månad nästan. Vissa dagar är bra, vissa är dåliga. Igår var en bra dag, helt okej bra.
Jag har en massa fina och underbara personer och vänner runt omkring mig, men även en massa personer som inte borde finnas i mitt liv.
Jag funderar på att sätta igång bloggningen igen, har aldrig tagit en sådan här stor pause. aldrig.
Det har mer blivit som en djup dagbok, läser ni det eller ej spelar för mig ingen roll. Jag får göra något kreativt, skriva. När jag inte kan skissa eller dansa så får det ta över, skrivandet.
Idag är det den 1 oktober. Från med idag är det höst på riktigt, september är slut därmed sommaren... Löven är eller börjar bli röda, gula och orangea. Hösten är här.
Bror har hockeycup, tänkte hjälpa till där och samtidigt sitta med psykologi B papper i handen.
Det ser ut att vara en fin första höstdag. Jag är redo, låt den komma, hösten.
Med de fina vännerna jag nämnde, en kopp varm choklad på ett fik och skratt kan denna hösten bli fin.
Let's come together
Right now
Oh yeah
In sweet harmony
Det var länge sen sist. en månad nästan. Vissa dagar är bra, vissa är dåliga. Igår var en bra dag, helt okej bra.
Jag har en massa fina och underbara personer och vänner runt omkring mig, men även en massa personer som inte borde finnas i mitt liv.
Jag funderar på att sätta igång bloggningen igen, har aldrig tagit en sådan här stor pause. aldrig.
Det har mer blivit som en djup dagbok, läser ni det eller ej spelar för mig ingen roll. Jag får göra något kreativt, skriva. När jag inte kan skissa eller dansa så får det ta över, skrivandet.
Idag är det den 1 oktober. Från med idag är det höst på riktigt, september är slut därmed sommaren... Löven är eller börjar bli röda, gula och orangea. Hösten är här.
Bror har hockeycup, tänkte hjälpa till där och samtidigt sitta med psykologi B papper i handen.
Det ser ut att vara en fin första höstdag. Jag är redo, låt den komma, hösten.
Med de fina vännerna jag nämnde, en kopp varm choklad på ett fik och skratt kan denna hösten bli fin.
Let's come together
Right now
Oh yeah
In sweet harmony
Pause in my hometown.
Tryck på play och läs sen:
Tog paus ett tag fast det inte var meningen, funderar på att ta ännu mer pause. För känner inte att jag har lust. Egentligen har jag en massa kul att skriva en massa kul att visa, men känner ingen lust att fixa det. Får se när det blir. För då kommer jag tillbaka. Då kommer ni få en massa gamla nyheter, som aldrig tar slut.
Jag vill bara vandra, vandra från plattan till gamla stan mot slussen upp till mosebacke, ner till medis och vidare...
Bara känna hur man dras mot en viss riktning utan att veta varför.
Det är min hemstad, där jag kan ta pause när som helst men fortfarande känna mig hemma.
Stockholm.
Felicia
Who's there to save the hero...
Vem räddar den som räddar alla andra?
Jag tänker inte ta pause, men jag vet inte vad jag ska göra.
Sätter mig med penna och block, handen vill inte måla något.
Har kameran i väskan, men den tas aldrig upp.
Stod ensam i danssalen, ensam med hela rummet för mig själv, kunde inte dansa.
Min kreativitet har försvunnit. Vet inte vad som har hänt. Den har gått i dvala.
Jag tänker sluta att rädda andra, tänker bara rädda mig själv. Rädda min kreativitet.
Who's there to save the hero, who's there to save the girl, after she saves the world...
Jag tänker inte ta pause, men jag vet inte vad jag ska göra.
Sätter mig med penna och block, handen vill inte måla något.
Har kameran i väskan, men den tas aldrig upp.
Stod ensam i danssalen, ensam med hela rummet för mig själv, kunde inte dansa.
Min kreativitet har försvunnit. Vet inte vad som har hänt. Den har gått i dvala.
Jag tänker sluta att rädda andra, tänker bara rädda mig själv. Rädda min kreativitet.
Who's there to save the hero, who's there to save the girl, after she saves the world...
Mål.
Ibland har man mål, mål som ska nås, mål som måste nås, men som kanske inte alltid är ens drömmar. Mål som man måste lägga ner tid på om dom ska klaras av.
Något man måste kämpa för men egentligen kanske inte har enegi till, men man vet att utan att nå detta målet kanske det inte är lika stor chans att ens drömmar slår in. Ett mål som är nödvändigt men inte speciellt uppiggande...
Jag har mål som jag måste nå för att kunna gå vidare, mål som inte är mina drömmar men som jag måste fortsätta jobba på för att kunna lägga det bakom mig och sedan fortsätta med det jag vill göra. Att nå målet tar tid, allt från en vecka till ett halvår eller kanske bara ett par timmar, men jag vet att jag måste fortsätta kämpa, lägga ner tid så jag kan nå mitt mål och efter det fortsätta jobba på det jag vill göra,
-mina drömmar.
Inser.
Inser hur mycket jag saknar att dansa, vart jag än är tar jag minsta tillfälle i akt som går till att dansa.
Jag må inte vara bäst, men jag vet att jag är bra, och jag är inte sämst. Jag kommer aldrig stå på en sen för flera tusen framför mig, men jag vet att det aldrig bara kommer vara 1 person som sitter och ser på.
Sommarlov betyder ingen dans. Ingen dans betyder stel och ovig, jag mår bra av att dansa, inte av att sitta still.
Jag vill dansa varje dag i veckan denna termin som kommer, men det tillåter inte skolan.
Vill hitta nya dansskolor, vill kombinera alla danser jag vill dansa, men det går inte.
Jag saknar dansen, och jag ger f*n i att jag ska få dansa minst 3 ggr i veckan. Det ska jag.
Dance is life, the rest is just rehearsal.
Jag må inte vara bäst, men jag vet att jag är bra, och jag är inte sämst. Jag kommer aldrig stå på en sen för flera tusen framför mig, men jag vet att det aldrig bara kommer vara 1 person som sitter och ser på.
Sommarlov betyder ingen dans. Ingen dans betyder stel och ovig, jag mår bra av att dansa, inte av att sitta still.
Jag vill dansa varje dag i veckan denna termin som kommer, men det tillåter inte skolan.
Vill hitta nya dansskolor, vill kombinera alla danser jag vill dansa, men det går inte.
Jag saknar dansen, och jag ger f*n i att jag ska få dansa minst 3 ggr i veckan. Det ska jag.
Dance is life, the rest is just rehearsal.
Stockholm bjuder på regn...
Händer inte mycket nu på dagarna, inte mycket alls. Stockholm bjuder på regn, regn blixt och åska.
Ser hur ljus efter ljus uppkommer utanför...
En riktig svensk sommar är vad det är.
Vet inte vad som händer eller vad som ska ske.
Tänker fatta mitt block och penna och få ner något.
Foto/redigering: Jag
Text om livet just nu. exakt just nu. nu.
Ser hur ljus efter ljus uppkommer utanför...
En riktig svensk sommar är vad det är.
Vet inte vad som händer eller vad som ska ske.
Tänker fatta mitt block och penna och få ner något.
Foto/redigering: Jag
Text om livet just nu. exakt just nu. nu.
Somliga går med trasiga skor, säg vad beror det på, gud fader som i himmelen bor kanske vill ha det så..
Ännu en natt kommer och jag är vaken, ännu en gång borde jag sova.
Men då kommer tankarna, direkt när man lägger sig i sängen kommer dom. Vet inte hur det kommer sig, lägger man huvudet på kudden så är dom där. Dom förföljer en, likt skuggan. Varför vet jag ej, "Somliga går med trasiga skor, säg vad beror det på, gud fader som i himmelen bor kanske vill ha det så.." sjöng Cornelis. Kanske är det samma med tankar som det är med trasiga skor, inte för att jag tror på att det finns någon där upp men kanske är det " Guda fader som i himmelen bor.." som vill att jag ska ha dessa tankar. Lika mycket som han vill att vissa ska gå runt med trasiga skor.
Livet förändras, vart jag än går...
Jag borde sova, det är sent. Det är sommar. Inte en varm och mysig sommarkväll, utan en grå och regnig en.
Kan inte somna, tänker på så många saker. Tänker på den stora resan som snart är här. Tänker på andra mer komplicerade saker.
Om jag somnar försvinner mina tankar, så vet inte varför jag inte går och lägger mig?
Istället sitter jag och lyssnar på Håkan. "Livet förändras, vart jag än går..." Han finns verkligen alltid där, i alla stunder. Förstå inte hur han gör det.
Håkan, håkan. Vad skulle jag göra utan dig och din musik?
