Det vita fönstret.
Blicken är stilla. Jag kan inte förflytta den.
Tår efter tår tillsammans med regndropparna faller dom ner för min kind.
Jag blir blötare och blötare men känner inget.
Blicken är låst på det vita fönstret.
Bilar åker förbi. Människor springer in i butiker för att ta skydd mot regnet medan jag står ensam kvar på gatan.
Det är som om att bli blöt inte spelar någon roll denna dag.
Tankarna flyger mellan fönstret och bilarna, mellan mig själv och regnet.
Ingen kommer ut med ett paraply för att ge mig skydd mot regnet som öser ner.
Ingen säger åt mig att gå in.
Jag står kvar, ensam i regnet med blicken låst på det vita fönstret.
(Hur det kan kännas ibland. Vissa dagar. då.)
Kommentarer
Postat av: Anonym
vackert.
Postat av: marina
sv. Härligt. :)
Kan ju inte vara bra väder alltid, lite regn och rusk behövs och är ganska skönt ibland. :)
Postat av: B R O W N S U G A R
Så vackert du skriver
Trackback
