Alkogel och plasthandskar.
Minutvisaren står på åttann. Fem minuter kvar tänker jag sen kommer han ut och ropar mitt namn. Jag ser mig omkring, i det högra hörnet framför mig sitter en äldre kvinna, hon har en käpp och ena benet är inlindat i något bandageliknande material. Till vänster om henne en bit ifrån sitter en man och hostar med jämna mellanrum. Strax får vi sällskap av ännu en man, han harklar sig och suckar. Han pratar för sig själv och klagar tyst på receptionisten. Minutvisaren har nu flyttat sig till nian.
-Felicia, hör jag någon säga. Jag följer med mannen. Jag tar i hand och säger hej, han luktar sjukhus och vårdcentral, alkoholgel, och plasthandskar. Jag får sätta mig på en blå stol. Inte speciellt skön, men jag ska inte bli kvar länge, så det gör inget. Han ställer lite frågor, och jag svarar så bäst jag kan.- Hur är det annars? -Jo det är väl bra. Hans fingrar börjar knappa snabbt på tangentbordet. Det är tyst, då och då säger han något ord för sig själv men inte ett ord till mig. Utanför har nu äntligen solen kommit fram, bäst att njuta så länge det varar, alla vet vi hur det är med aprilvädret. Utanför dörren hör jag ett barn skratta, läkare som ropar upp namn. Jag börjar dra upp tröjan, sätter på mig jackan och virar halsduken runt halsen.
-Då skriver jag ut ett recept åt dig, säger han efter 10 minuters tystnad.
-Okej, svarar jag.
Du kan hämta ut det här nere på apoteket.
Jag nickar på huvudet och reser mig upp, vi tar i hand, och sen öppnar jag dörren och och går mot trappan. runt omkring mig sitter människor med värk. Jag går igenom en dörr och ännu en. Bakom mig hör jag recpetionsten säga ett nummer, som är på tur. Jag trycker på dörröppnaren och lämnar alkogel och plasthands-lukten bakom mig.
Det där var första texten i texter ur livet, hoppas ni förstod vad den handlade om. Helt okej.
PUSS//Felicia
-Felicia, hör jag någon säga. Jag följer med mannen. Jag tar i hand och säger hej, han luktar sjukhus och vårdcentral, alkoholgel, och plasthandskar. Jag får sätta mig på en blå stol. Inte speciellt skön, men jag ska inte bli kvar länge, så det gör inget. Han ställer lite frågor, och jag svarar så bäst jag kan.- Hur är det annars? -Jo det är väl bra. Hans fingrar börjar knappa snabbt på tangentbordet. Det är tyst, då och då säger han något ord för sig själv men inte ett ord till mig. Utanför har nu äntligen solen kommit fram, bäst att njuta så länge det varar, alla vet vi hur det är med aprilvädret. Utanför dörren hör jag ett barn skratta, läkare som ropar upp namn. Jag börjar dra upp tröjan, sätter på mig jackan och virar halsduken runt halsen.
-Då skriver jag ut ett recept åt dig, säger han efter 10 minuters tystnad.
-Okej, svarar jag.
Du kan hämta ut det här nere på apoteket.
Jag nickar på huvudet och reser mig upp, vi tar i hand, och sen öppnar jag dörren och och går mot trappan. runt omkring mig sitter människor med värk. Jag går igenom en dörr och ännu en. Bakom mig hör jag recpetionsten säga ett nummer, som är på tur. Jag trycker på dörröppnaren och lämnar alkogel och plasthands-lukten bakom mig.
Det där var första texten i texter ur livet, hoppas ni förstod vad den handlade om. Helt okej.
PUSS//Felicia
Kommentarer
Postat av: Madde
Gaaah så bra skrivet! Du verkligen grymt duktig! Finns det nåt du inte kan??? :O
VILL HA MER!
Förresten så kan du va anka. JIMMY JANSSON!
Postat av: Anonym
fint
Postat av: Caroline
sv: okej ^^ allt bra?
Postat av: cindy
tack så mkt, mår mkt bättre nu !:)
natti så länge :D
Postat av: FREDRIKA PERSSON
allt bra? :)
Trackback
